ibland blir jag så trött och ledsen på att föräldrar aldrig tycks släppa hur man var för flera år sen..
det känns som om dom inte tror att man förändras och blir mognare med åren.
ett exempel är att jag mer än gärna skulle vilja ha en hund till i familjen här hemma. en hund jag mer eller mindre skulle kunna kalla för "min hund". pengar & tid finns, och det ända motargumentet jag får höra från min far är :"vem fick gå ut och ge hästarna mat på kvällarna? jo, jag!" det roligaste med detta argument är att jag sålde min häst i sexan, det är alltså fem år sen, och pappa ser det fortfarande som att jag då inte kan ta hand om ett djur. men somsagt, mycket händer på fem år, och ännu mer har hänt under året på mitt gymnasium, där man varje dag lär sig mer om hantering av djur.. just därför tycker jag att föräldrar ibland tänker på förr och inte nu