Panik i ett nötskal och lite gammalt
Skrivet: · Vardag
Känner ni igen den där känslan när det känns som att temperaturen höjs till hundra i kroppen och att hjärtat slår lika snabbt som en galloperande häst?
Jo, jag tror nog ni vet vad jag pratar om(och nej, inga snuskiga tankar).. Jag pratar såklart om dom där känslorna som dyker upp när panik smyger sig in i kroppen. Då du känner att "nu har jag nog gjort ett riktigt misstag".
JUST den känslan infann sig hos mig för några dagar sen.. I måndags råkade jag dessvärre göra en riktig tabbe. Det var nämligen så att mitt mobil-minne var fullt upp över kanterna och lite till.. Jag kunde inte ta en endaste bild till och att installera den senaste uppdateringen fanns inte på världskartan. Det som tog störst plats var såklart bilder, runt 2000+ minns jag att det fanns i telefonen. Så då tänkte jag, smart som man är, att det såklart bara är att flytta över alla bilder till datorn istället. Ja menar, svårare än så är det ju inte.. Trodde jag.
Satt där med telefonen inkopplad i datorn och kopiera fil efter fil, mapp efter mapp. När jag sen var klar slängde jag ett litet get-öga på de nykopigerade bilderna på datorn, och allt tycktes ha följt med. Nu gäller det, tänkte jag, och jag började radera bilderna på telefonen. När jag sen börjar radera en av de sista fotomapparna i telefonen så tycks jag inte riktigt ha sett dom bilderna bland dom nykopigerade. Dum som man är så avbröt jag inte raderingen(heter det så?), medan jag tog god tid på mig att dubbelkolla om dom där bilderna verkligen inte fanns bland dom på datorn. Paniken började då krypa sig närmre när jag insåg att jag missat några bilder, självklart hann även raderingen avslutats eftersom jag inte kom på tanken att avbryta den.. Paniken trängde sig på ytterligare, och jag fick för mig att titta på hur många bilder jag kopierat över till datorn.. Och då insåg jag att 2000+ bilder hade gått till dryga 1600 bilder.. Nu ville jag bara skrika och gråta på samma gång. Runt 500 bilder hade jag alltså bara "råkat" radera! Ush, den där känslan när man vet att man verkligen gjort bort sig och att det inte finns någon återvändo.. Humöret gick liksom från topp till bott..
Ett misstag jag gör om igen? ALDRIG NÅGONSIN!
På tal om bilder. Nog var det ett bra tag sen denna bilden togs på en liten Hanna. Det är så roligt att ha denna typ av bilder kvar allt eftersom man blir äldre. Såklart är det en av annledningarna till min panik när ett antal bilder försvann..
