Egentligen är det så fascinerande hur kroppen och knoppen, både under och efter graviditeten, anpassar sig till det nya livet som mamma. Trots sömnlösa nätter så är jag utvilad på dagen, att allt jag gör nu är i grunden för min dotters bästa, hur man lär sig att förstå sitt barns signaler och vad dom menar med sina ljud, grimaser och rörelser. Ja, det är helt galet hur föräldrarollen bara kan infinna sig där helt plötsligt! Och sen dethär med kärlek! Det är helt otroligt hur man kan älska en individ så mycket som man älskar sitt barn. Innan Tilda kom försökte jag liksom föreställa mig mammarollen och alla känslor därtill. Men det band man får till sitt barn är något jag aldrig skulle kunna förberett mig på. Det låter som en kliché, men hon är, och kommer för alltid vara en del av mig. Den lyckan jag fått äran att uppleva som förälder är magisk! 

Jag känner mig fylld upp till kanten av kärlek!